Kapitel 4 (Musiken av lycka av Joanne Okano/ The Song of Joy Chapter 4) Where was Ursula?

Om du introvert som jag själv kan du vara i ett tydligt underläge, eftersom många människor har ingen aning om vem du är inne i ditt huvud och den underbara liv du har haft det mesta. Jag avskyr telefon arbete och avsluta ett jobb inte men fick sparken för att sälja kuvert dåligt. Vänligen, ja, artigt, ja, men jag kunde inte sälja något, som gåva av gab gäckat mig. Jag har kysst Blarneystenen inte, jag var för rädd så jag bad om en häst från min mamma att sporra mig till ära kysser stenen.

Jag ville så gärna att äga en häst på min egen, bor i Kent som jag gjorde, med miles av grönt gräs att rida på, berg och dal rik runt nästan överallt för att rida på utanför städer och byar naturligtvis. Det var sanningen, då. Jag förväntar mig att det har förändrats nu ganska markant.

~

Tillbaka till greven igen. Ursula Brooke-Johnson, vän från skolan på Saint Clare Hall, var tillgänglig för kommentarer ibland och var dråpligt rolig. Hon är förmodligen en balettdansös eller en akrobat av arior av opera nu av någon anledning tror jag, men då var en ivrig ivrig beundrare av greven i Venedig också och hon gick till lunch med honom och det gjorde jag inte. Jag var bestört. Vi var i Venedig på en skolresa på den tiden, att se konstverk av det heliga landet av konstverk och arkitektur för mig åtminstone, Italien.

Bramwell Richlin eller vad han heter, berömda film människors son, sjöng en serenad för mig medan jag borsta mina tänder en dag, som gjorts för Ursula lunch med greven av Venedig, min förståelse.